Regeringens politik leder till verkligt utanförskap.

Medelåldern bland så kallade förtidspensionärer sjunker. Skriver DN idag
En utveckling som är skrämmande och motverkar folkhälsan. Att få vara delaktig i samhället och känna sig behövd är en friskfaktor som inte ska underskattas.

Genom regeringens politik blir allt fler människor utknuffade ur sjukförsäkringsystemet och hamnar i ett verkligt utanförskap.

Under 90-talet begicks flera misstag som gjorde att människor fastnade i systemet istället för att få rehabilitering tillbaks till jobb. Det var inte bra, men att göra det ännu sämre genom tuffare regler i ett trasigt system är ett alternativ som förskräcker.
"Tobias Kranz (FP) medicin är att sätta stopp för förtidspensioneringen av unga."
Men vore det inte bättre att åtgärda orsakerna till problemet istället för att lappa o laga i ett sprucket system.

Att ha två helt olika stuprör för sjukförsäkring och arbetslöshet är ett förlegat synsätt. Möjlighet till arbete handlar egentligen om hur man på arbetsplatsen tar vara på den enskilda individens kompetens och möjligheter samt trygghetssystem som stimmulerar till utveckling och nytänk.

Det behövs ett bättre och tryggare trygghetsystem, men det sker inte genom rehabkedjan som i själva verket är en utsorteringskedja. Vår modell kallas arbetslivstrygghet

Det vore bättre att erbjuda människor anställningar utifrån deras personliga förutsättningar, tex som i Danmark med flexjobb, som jag skrev om förut i denna månad.

Håller med om att det handlar om människovärde - som Veronica Palm (S) så tydligt beskriver i sitt inlägg.

Unga med funktionshinder är de som har haft svårast att komma in på arbetsmarkanden i högkonjungtur och inte lär det bli lättare nu. Att slopa sjuklönen för de företag som anställer en person som haft aktivitetsersättning som regeringen nu diskuterar ger inte så stora incitament att skapa jobb.
Nej då tror jag mer på subventionerade anställningar enligt dansk modell.