Fattigdom och ökad ojämlikhet = ohälsa

Gustav Fridolin skriver i expressen idag :
En kvarts miljon unga lever i fattigdom i Sverige visar Kvällspostens serie "Fattiga barn". Men berättelser om lyckade stjärnor som Zlatan och Robyn gör att vi blundar för problemen, menar Gustav Fridolin, 26. "Vi inbillar oss snart att alla kan gå från förorten till vräkiga villan. Fast statistiken visar att det inte på ett halvt sekel varit så svårt som nu."

Det Gustav i sin artikel sätter fingret på är folkhälsopolitik. Att människor inte är fattiga ur ett perspektiv, så som i Afrika, har debatterats i veckan. MEN varför så svårt att diskutera fattigdom i Sverige, vi har fattigdom även om det inte är som i Afrika.
Michael Marmot har i boken statussyndromet beskrivit hur relativ fattigdom påverkar ohälsa, likaså WHO som jag här tidigare har skrivit om.
Öppna ögonen - se verkligheten. Att de rikaste blir rikare är tydligt även i Sverige och har accelererat med nuvarande moderatledda regering. De har sänkt skatter där de som tjänar mest också fått störst skattelättnader. De omfördelande system som finns/fanns i samhället som med moderat vocabulär kallas bidrag men som är ersättning för utebliven inkomst av olika skäl har drastiskt skurits ned. Se alla som nu riskerar att kastas ut ur socialförsäkringen

Folkhälsa är det sociala benet av hållbar utveckling. Ska vi kunna nå det långsiktigt hållbara samhället behövs både ekologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv i samklang.

Skall man förbättra folkhälsan och minska klyftorna krävs en bred förebyggande ansats och åtgärder som förbättrar människors levnadsförhållanden. Människors ekonomiska och sociala trygghet, deras delaktighet och inflytande, att ha ett meningsfullt och stimulerande jobb och en bra yttre miljö är exempel på faktorer som är av betydelse för en bra och jämlik folkhälsa. Självklart är levnadsvanor som motion, kost, alkohol och tobak viktiga för folkhälsan men folkhälsoarbetet får inte reduceras till informationsspridning och hälsopedagogik. Hur vi lever står i nära samband med vår livsmiljö och sociala förhållanden.
Det regeringen gör är fokus på levnadsvanorna men man glömmer livsförutsättningarna för då handlar det om politik och det vill man inte ta i.
Det är smartare att jobba med folkhälsopolitk - att främja människors livsvillkor och utjämna skillnader än att skärpa reglerna i sjukförsäkringen.