Södermanland vinnare med grön budget

Vi i Miljöpartiet de gröna har idag presenterat vår budgetmotion i riksdagen. Det är en stark inriktning på klimatinvesteringar och insatser mot ungdomsarbetslösheten.

Dessutom satsas 5 miljarder i ökade anslag till kommuner och landsting för 2009.
För kommunerna i Södermanlands Län innebär satsningen 106 miljoner kronor och för landstinget 38 miljoner kronor vilket ger ett tillskott på 144 miljoner till länet.

Kostnaden för jobb är mycket lägre om de satsas via kommunerna än att sänka skatter så att det stimmulerar efterfrågan. Kostanden för varje jobb kan beskrivas så här:

•Anders Borg: ”mellan 2-4 miljoner per jobb” gäller för tex jobbskatteavdraget
•Offentliga investeringar: 0,4-0,6 miljoner
•Upprätthålla sysselsättningen i kommunerna: cirka 0,3 miljoner

I en tid av varsel och kraftigt ökad arbetslöshet är det viktigt att stärka kommunernas och landstingens ekonomi så att inte skola, barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård försämras. Vi måste förhindra varsel av lärare, barnskötare och sjuksköterskor eftersom sådana uppsägningar skulle driva ner konjunkturen ytterligare.
I budgeten föreslår miljöpartiet även en rad klimatinvesteringar och satsningar på att bekämpa ungdomsarbetslösheten som ytterligare skulle skapa en positiv utveckling i länet.

Lågkonjunkturen ska mötas med en grön omställning och investeringar i klimatvänlig infrastruktur, energieffektivisering i byggnader och förnybar energi. Det är nu vi måste tidigarelägga nödvändiga investeringar i infrastruktur, införa ett utvidgat ROT-avdrag med klimatprofil för att få igång byggsektorn och investera i utbildningar som ger jobb för ungdomar.

Ökade statsbidrag i miljoner kronor utöver regeringen 2009.
Södermanlands län

Eskilstuna 37 479 001
Flen 6 431 732
Gnesta 4 035 269
Katrineholm 12 814 468
Nyköping 20 295 051
Oxelösund 4 459 908
Strängnäs 12 582 230
Trosa 4 464 290
Vingåker 3 614 214

SUMMA Kommuner 106 176 163
SUMMA Landsting 38 670 476

SUMMA Kommuner och Landsting 144 846 639

Regeringens politik leder till verkligt utanförskap.

Medelåldern bland så kallade förtidspensionärer sjunker. Skriver DN idag
En utveckling som är skrämmande och motverkar folkhälsan. Att få vara delaktig i samhället och känna sig behövd är en friskfaktor som inte ska underskattas.

Genom regeringens politik blir allt fler människor utknuffade ur sjukförsäkringsystemet och hamnar i ett verkligt utanförskap.

Under 90-talet begicks flera misstag som gjorde att människor fastnade i systemet istället för att få rehabilitering tillbaks till jobb. Det var inte bra, men att göra det ännu sämre genom tuffare regler i ett trasigt system är ett alternativ som förskräcker.
"Tobias Kranz (FP) medicin är att sätta stopp för förtidspensioneringen av unga."
Men vore det inte bättre att åtgärda orsakerna till problemet istället för att lappa o laga i ett sprucket system.

Att ha två helt olika stuprör för sjukförsäkring och arbetslöshet är ett förlegat synsätt. Möjlighet till arbete handlar egentligen om hur man på arbetsplatsen tar vara på den enskilda individens kompetens och möjligheter samt trygghetssystem som stimmulerar till utveckling och nytänk.

Det behövs ett bättre och tryggare trygghetsystem, men det sker inte genom rehabkedjan som i själva verket är en utsorteringskedja. Vår modell kallas arbetslivstrygghet

Det vore bättre att erbjuda människor anställningar utifrån deras personliga förutsättningar, tex som i Danmark med flexjobb, som jag skrev om förut i denna månad.

Håller med om att det handlar om människovärde - som Veronica Palm (S) så tydligt beskriver i sitt inlägg.

Unga med funktionshinder är de som har haft svårast att komma in på arbetsmarkanden i högkonjungtur och inte lär det bli lättare nu. Att slopa sjuklönen för de företag som anställer en person som haft aktivitetsersättning som regeringen nu diskuterar ger inte så stora incitament att skapa jobb.
Nej då tror jag mer på subventionerade anställningar enligt dansk modell.

strategiskt folkhälsoarbete

Jag har blivit invald som ledamot i det nya rådet för strategiskt folkhälsoarbete som Statens Folkhälsoinstitut startat. Läs mer här.

Intressant initiativ att starta två nya råd - ett vetenskapligt och ett strategiskt. Folkhälsofrågorna måste definitivt lämna stadiet "något det snackas om" till att bli praktisk handling i såväl offentliga sektorn som näringslivet.

Min roll som förtroendevald i rådet är att lyfta fram politiska strategier och om hur politiska beslut skapar konsekvenser för såväl hälsa som ohälsa.
Att som nu öka klyftorna mellan människor genom ändringar i sjukföräkringen är kontraproduktivt. Ökade klyftor är en riskfaktor ur folkhälsosynpunkt. Den vetenskapliga forskningen är tydlig tex via Michael Marmot, och i höstas publicerades WHO rapporten utjämna hälsoskillnaderna inom en generation som tar upp samma perspektiv.
Det hjälper inte med individ inriktade insatser det handlar om samhällsstrukturer.

Rådet för strategiskt folkhälsoarbete får följande uppgifter:- ge råd till generaldirektören när det gäller genomförandet av institutets uppdrag - ge råd när det gäller institutets samverkan med och stöd till regioner, landsting, länsstyrelser, kommuner och frivilligorganisationer - ge information när det gäller strategisk utveckling av folkhälsoarbetet i regioner, landsting, länsstyrelser, kommuner och frivilligorganisationer.

Höjda röster mot otryggheten

I går demonstrerade sjukskrivningsupproret runt om i Sverige. Många vill protestera mot regeringens nya regler i sjukförsäkringen. Många är med all rätt arga.

Det mullrar i leden. Det här är verkligen ett folkets protest som pekar ut den djupa, skarpa orättvisan som slår mot människor som redan har det svårt. Peter Eriksson och jag skrev om detta på Newsmill igår

Cristina Husmark Pehrsson m.fl. har skrivit debattartiklar i tidningarna på de orter där demonstrationer skett. Hennes syn är att hon hjälper men i praktiken blir det stjälper. De skriver om 650 miljoner kronor årligen till en förstärkt företagshälsovård. Men alla som inte har något jobb så - de har inte tillgång till någon företagshälsovård. Regeringen utlovade också avtal med landstingen om företagshälsovård. MEN av det har det blivit intet.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson försvarar sig i media mot sjukskrivningssupproret med att verkligheten inte är sådan som den upplevs. De nya tidsgränserna har regeringen beslutat om ska sätta stopp för den årslånga inaktivitet många människor hamnat i. Regeringen vill att sjuka snabbt ska komma tillbaka till arbetsmarknaden igen, och den som behöver ska få stöd från Försäkringskassan.

När regeringen hänvisar till verkligheten så är det intressant att titta närmare på hur den ser ut:
Arbetslösheten beräknas stiga till 11 procent nästa år. En av tre som arbetar är inte med i någon A-kassa pga att regeringen försämrat villkoren. Andelen arbetssökande som har inte har arbetslöshetsersättning har ökat från 25 till ca 50 procent. Kommunernas utgifter för socialbidrag ökar hastigt. I flera kommuner räknar man med fördubblade utgifter för att antalet som behöver så kallat försörjningsstöd ökar snabbt.

De ökade socialbidragskostnader vi nu ser är bara ett första tecken, en signal om vilken effekt regeringens politik kommer att få. Regeringen gjorde förra året den största förändringen av sjukförsäkringssystemet. Till hösten och framförallt vid årsskiftet 2010 kommer många kastas ut ur sjukförsäkringen, eftersom de uppnått den maximala tid som man får vara sjukskriven enligt de nya reglerna. Det handlar om tiotusentals personer som inte längre kan få sjukpenning, men som troligen inte heller uppfyller de nya kriterierna för sjukersättning, dvs förtidspension.

Till detta kommer alla unga som får det allt svårare att hitta jobb och som inte längre har rätt till a-kassa när studerandevillkoret har slopats. Redan idag är var fjärde ungdom arbetslös.

Cristina Husmark Pehrsons budskap klingar väldigt falskt. Många människor som är sjuka får möta handläggare på Försäkringskassan, vars huvudsakliga uppdrag är att se till att regelverket uppfylls. Empati och förståelse för människors situation får inte plats. För vad skulle de göra med den? Regeringen har sett till att handläggarna inte har något utrymme för att ta några alternativa beslut.

Ett av de värsta fall som vi hört om handlar om en mycket svårt cancersjuk ung kvinna som behövde skriva, både för att intyga och övertyga, till Försäkringskassan om att hon inte skulle överleva sin sjukdom. Hon fick försöka uppge hur länge till hon kan förväntas leva. Det är omänskligt och groteskt. Det är en effekt av den borgerliga regeringens politik.

Det finns andra exempel. Personer som varit sjuka länge och har intyg från läkare får plötsligt en ny bedömning från Försäkringskassan att de helt plötsligt ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det spelar ingen roll att det bedömts som orimligt från såväl Arbetsförmedlingen och varje tilltänkt arbetsgivare. Det blir en psykisk påfrestning som gör dem ännu mer orkeslösa. De känner det som att de har hela samhället och systemet emot sig. Deras läkare får ägna en stor del av sin tid till intygsskrivande i stället för rehabilitering och vård.

Visst finns det också exempel på personer som har återfått arbetsförmåga och lyckas vända sjukdom till friskhet. För att politiska beslut ska vara långsiktigt hållbara måste de svagaste länkarna också hålla ihop. Regeringens så kallade rehabiliteringskedja är ingen kedja, den är bara en enkelriktad väg ut ur trygghetssystemet.

Vi behöver ett tryggare trygghetssystem i Sverige.

Människor med sjukdom måste mötas med respekt, de måste få rehabilitering och en chans att komma tillbaka. De måste få möta handläggare som kan ge aktiv hjälp, och som har tid och möjlighet att vara empatiska. I Miljöpartiet har vi utarbetat ett förslag om att vi ska anpassa försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten efter människan, inte låta de mest utsatta människorna i vårt samhälle hamna mellan stolarna mellan dessa myndigheter eller ännu värre slussas ut. Vår modell kallas arbetslivstrygghet.

Tryggheten i Sverige får inte urholkas så att människor behöver vara oroliga att från ena dagen till den andra bli utan ersättning och behöva gå från hus och hem. Barn ska inte behöva ha en klump i magen av oro för att just deras föräldrar drabbats och i unga år få en djupt rotat misstro mot vårt samhälle som medverkar till dessa problem.

Miljöpartiet var också kritiska till den tidigare socialförsäkringspolitiken. Många människor fick sjukpenning och så småningom sjukersättning utan omprövning, utan några aktiva insatser, utan någon rehabilitering. Det var allt annat än bra, men den lilla människan ställdes åtminstone inte på bar backe. Att tro på människors initiativförmåga är bra, men som regeringen slå om 180 grader, och släppa ner människor mellan maskorna i skyddsnätet – det är djupt ansvarslöst.

Det är hög tid gör ett nytt trygghetssystem där människor med sjukdom möts med respekt, får individanpassad rehabilitering och en chans att komma tillbaka. De måste få möta handläggare som kan ge aktiv hjälp, och som har tid och möjlighet att vara empatiska.

Kemikalieinspektionen klargörande om ekologiskt

Kemikalieinspektionens GD Ethel Forsberg skriver idag i SvD
”Odling utan kemikalier gynnar global utveckling”

Så enkelt är det faktiskt. WHO rapporterar att drygt 200 000 människor dör varje år till följd av förgiftning av kemiska bekämpningsmedel. Det kan du och jag påverka genom att handla ekologiskt och rättvisemärkt.

Ekologisk odlings hälsomässiga och miljömässiga effekter har debatterats i många år och visst, forskarna är inte helt ense men vissa effekter är helt klarlagda.
Jag håller med Ethel Forsberg att två fördelar med ekologiskt är helt uppenbart, dvs
- Ekologisk odling gynnar den biologiska mångfalden
- Frånvaron av kemiska bekämpningsmedel eliminerar de problem som för hälsa och miljö som dessa medel orsakar för stora delar av dagens livsmedelsproduktion.

Det borde räcka för att regeringen skulle ge livsmedelverket i uppdrag att verka för mer ekologisk mat.
Staten borde välja ekologiskt inte minst i skolor, äldreboenden och i sjukvården.
Det är ett polkitiskt ansvar som vi inte kan blunda för.

Sänkt moms från 12 till 6% är ett annat förslag som miljöpartiet också driver. Det skulle kunna bidra till än mer efterfrågan. Men det behövs också större möjligheter till produktion och distribution i Sverige. En hel del av svensk produktion går idag dessutom på export.

Att som Marit Paulsen ensidigt lyssna på dem som sjunger storskalighetens lov och som är kända eko kritiker gör att hon inte är trovärdig. Nej läs istället Elin Wägner som även i denna fråga var mycket före sin tid.
Andra som fattat vad det handlar om är kocken Carola Magnusson, som nu får pris, läs här.

Inbjudan - Låt inte maten tysta mun!

Måndagen den 27 april 2009 kl. 17.00 – ca. 19.00 KSLA, Drottninggatan 95B, Stockholm

Diskussion mellan Marit Paulsen och Åsa Domeij – två spännande och tuffa debattörer – om maten och de frågor vi står inför:
- Kommer maten att räcka till alla?
- Är ekologiska livsmedel bättre än konventionellt producerade?
- Hur ska livsmedelsproduktionen möta klimatförändringar?
- Varför har vi inte bra mat till barn och gamla i vårt, trots krisen, välbeställda land?
- Varför slänger vi så mycket mat?

Detta är några av de frågor, som nu diskuteras intensivt. På KSLA den 27/4 kl 17.00 –
19.00 får du tillfälle att höra och kommentera vad Åsa Domeij och Marit Paulsen har att
säga. Samtalsledare är Annika Åhnberg.

Det kostar ingenting att delta, men anmälan är obligatorisk och bindande.
Frågor? Kontakta Eva Ronquist på eva.ronquist@ksla.se eller 08-54 54 77 06

Flexjobb istället för sjukskrivn eller pension

”Fleksjob” finns i Danmark sedan 11 år. En mycket intressant reform som lett till att ca 50 000 personer i Danmark har den anställningsformen.

Jag tycker det borde införas i Sverige också. Att få vara delaktig på en arbetsplats är hälsofrämjande och kan göra att många med kroniska sjukdomar kan få vara kvar i arbetslivet och bidra med sina kunskaper under låg tid istället för att kastas ut ur sjukförsäkringen.

Jag är nu på väg hem efter att ha varit i Danmark tillsammans med Neurologiskt handikappades riksförbund på studiebesök. Vi träffade deras Danska motsvarighet – scleroseförbundet och vi har besökt jobcentret i kommunen Greve.

I Danmark är arbetsförmedlingen , försäkringskassan och kommunens försörjningsstöd i en myndighet som kommunerna har ansvar för, ”jobcenter”.

Fleksjob gäller personer med varaktigt nedsatt arbetsförmåga och där de enligt ett visst schema och efter att en rehabplan genomförts blir berättigade till flexjobb. Innan dess har möjlighet till omskolning eller annan rehabilitering prövats. Om myndigheten inte gjort en plan enligt lagens regler får myndigheten ingen ersättning från staten.
Många av dem som blivit beviljade flexjobb har psykiatrisk funktionsnedsättning, eller sjukdomar i rörelseapparaten men det kan också vara missbruksproblem.

Det innebär att människor kan få vara på arbetsmarknaden i den omfattning som de klarar av att bidra med. Tex en person med MS. Man ser till individens förmågor och anpassar jobbet efter det. Arbetsgivaren får ersättning av job center myndigheten. Det kan vara ½ eller 2/3 av lönen. Individen får kollektivavtalsenlig lön.

Som det är nu bollas människor runt i systemet i Sverige. Rehabkedjan fungerar inte som rehab, inte heller jobb främjande åtgärder. De insatser regeringen har gjort riktar sig mot den enskilda individen – inte att myndigheterna ska få incitament att lyckas i sitt uppdrag.

Det är dags att ändra på det nu. Inför en dörr in och flexjobb.

God mat till lägre pris

Nu har folkhälsoinstitutet bekräftat det vi i miljöpartiet vetat länge.

Det går att äta för en bättre hälsa och miljö och ändå få pengar över.

Matkostnaden kan sänkas med 1500 - 9000kr skriver FHI.

Hållbara matvanor är billigare för de allra flesta typkonsumenter.

Läs FHI rapporten här

Med smart mat för miljö och hälsa så kostar matkasse mindre. Varje individ gör sitt val. MEN det har också betydelse vilka spelregler som gäller, lagar och andra regler. Politik spelsar roll.

Några av de åtgärder jag vill utreda är:

Sänkt moms på ekologiska grönsaker tex från 12-6%

Höj momsen på snacks, godis och läsk från 12-25%.

Den minskade matkostnaden och goda matvanorna gynnar folkhälsan. Detta gynnar framför allt socioekonomiskt svaga grupper som har högre förekomst av övervikt och fetma och äter mindre frukt och grönt än befolkningen i stort, samtidigt som deras ekonomiska utrymme för livsmedelskonsumtion är mindre.

Att minska de sociala klyftorna i samhället har stor betydelse för folkhälsan.

Att underlätta för människor att äta gott, hälsosamt och miljöbra genom politiska styrmedel är ett sätt.

Inför en självständig antidopingverksamhet

DN skriver idag att "21 procent av killarna på träningsanläggningar som fokuserar på styrketräning använder anabola steroider.". Läs mer här

Det är ett intressant projekt som visar att antidopingarbetet är en fråga för hela samhället inte bara för idrottsrörelsen. Det är en folkhälsofråga i vid bemärkelse eftersom missbruk även ger konsekvenser för andra människor än bara den som själv dopar sig.

Sverige lever idag inte upp till att ha en självständig nationell antidopningsverksamhet.
Något som den reviderade världsantidopingkoden som trädde ikraft januari 2009 betonar vikten av.
Med en självständigmyndighet som får befogenheter att driva antidopingarbete i hela samhället så kan mer förebyggande arbete göras. Idag kan tex inte kontroller göras på gym.

Jag har i riksdagen motionerat så att man skulle kunna få till en självständig nationell antidoping myndighet. Läs här sid 10 i motionen om statens stöd till idrotten

Idrottsrörelsen ansvarar i dag för antidopningsarbetet genom att staten ger ett bidrag till Riksidrottsförbundet för att genomföra det antidopningsprogram som bygger på Världsantidopningskoden. Regeringen, både den förra och den nuvarande, har ställt sig bakom Världsantidopningkoden och Unescos och Europarådets antidopningskonventioner.
Det operativa antidopningsarbetet utförs av Antidopinggruppen, som är en avdelning inom RF:s kansli. Enligt RF:s stadgar har Dopingkommissionen det ”övergripande ansvaret” för idrottens antidopningsverksamhet men saknar inflytande över såväl ekonomi som personal. Statsbidrag utgår till Doping­jouren och Dopinglaboratoriet vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

I många länder – såväl i sådana som har en självständig idrottsrörelse, som Danmark, Finland och Norge, som i länder där idrotten inte har en lika självständig roll, t.ex. Storbritannien, USA och Ryssland – har antidopningsverksamheten under de senare åren övergått till att numera vara självständigt organiserad och oberoende från idrottsorganisationen. Sverige är i dag ett av de få länder där den nationella antidopningsorganisationen fortfarande finns inom idrottsrörelsens ram.

En kraftsamling mot dopning behövs, och det är även ett politiskt ansvar som Miljöpartiet de gröna anser att regering och riksdag ska ta. Det är inte enbart idrottsrörelsens ansvar utan också en folkhälsofråga för samhället.