Debatten med Hägglund om jämställdhet har tydliggjort att det finns stora politiska skillnader i grunden mellan kd och mp. Föräldrars köksbords beslut påverkar även andra.
Jämställdhet leder till ökad frihet, att män och kvinnor kan göra verkliga val utan att det kopplas till kön och förväntningar på att man ska bete sig på ett visst sätt. Men kd vill backa bandet och ser jämställdhet som hot.
På
DN debatt skrev Peter E i replik till Hägglund som jag verkligen håller med om:
"I grunden handlar politik om drömmar och visioner för hur man vill att samhället ska se ut och förändras. Det syns alldeles särskilt när man diskuterar jämställdhet.
Maud Olofsson har uppenbart gett upp om männen. Istället för att båda föräldrar delar på ansvar för barn och hem så drömmer hon om att få hembiträdet tillbaka. Hon vill därför satsa ännu mer av skattebetalarnas pengar på hushållsnära tjänster, dvs statliga subventioner till ”fredagens hemmamys”, som hon själv uttryckte det på debattplats i aftonbladet nyligen.
Göran Hägglunds drömmar handlar än idag om att alla borde ha en egen hemmafru. Han vill därför utöka vårdnadsbidraget så att det ger mer pengar i bidrag och därmed blir ytterligare skattesubventionerat. Folkpartiets jämställdhetsbonus blev ett fiasko som ytterst få ens känner till. Har partiet fortfarande kvar en dröm om jämställdhet så är det idag oklart vad den betyder".
Kvinnor som får barn tar ofta längre ledighet än män som får barn. Så ser många av köksbordsbesluten ut och omgivningen förväntar sig det. Då detta är det vanliga signalerar en mammas längre frånvaro ingenting speciellt till arbetsgivaren om hennes engagemang i arbetet. Hon bara beter sig som mammor oftast gör. Men detta kan förstås innebära att arbetsgivaren ser kvinnor som en risk och lönesätter därefter. Om en pappa tar en längre föräldraledighet kan arbetsgivaren se det som en signal att hans engagemang i arbetet är lägre än engagemanget hos de flesta andra pappor. De prioriterar ju att jobba. Denna pappas lön var från början satt utifrån att han i framtiden skulle bete sig som män förväntas göra. Nu visar det sig att han beter sig mer som en genomsnittlig kvinna. Hans löneutveckling justeras därför nedåt. En likväl trolig effekt är att kvinnors löner som grupp påverkas negativt av om regelsystemet ger en förälder rätt att vara föräldraledig länge, minst nio månader, och denna rätt används mest av mammor.
Så det Hägglund kallar valfrihet cementerar en icke reell valfrihet. Då det förväntas att kvinnan är den som tar ut merparten av ledigheten så kommer det vara svårt för män att bli accepterade att få ta mer av föräldraledigheten och ta fighten vid köksbordet.
Se till att tredela föräldraledigheten istället. En tredje del åt vardera föräldern och en tredjedel som kan fördelas dem emellan eller på en tredje part. Det är en modern föräldraförsäkring som också tar hänsyn till stjärnfamiljer inte bara kärnfamiljer som är det enda som verkar finnas i Hägglunds värld.
DN debatt Hägglunds artikel