
I går var jag på bio. Såg Stefan Jarls nya film Underkastelsen. En dokumentär om kemikaler och att de hamnar i oss människor. Många av ämnena är persistenta (bryts ned långsant) och accumuleras ( samlas i oss).
Länge har miljödebatten handlat om djur och natur men det är självklart att också vi människor påverkas. I filmen berättar flera forskare om ämnen de hittat i blodet på Stefan Jarl och skådespelaren Eva Röse. Det är på ett sätt en dyster film. Men den sätter fingret på något mycket viktigt. Miljö och folkhälsoarbete kan hjälpas åt.
Jag tycker det är skrämmade att vi använder så många kemikalier som vi egentligen inte vet vilka effekter de har på långsikt. Eller vilka effekter det ger när kemikalier blandas i oss.
Det så kallade coctaileffekten vet vi egentligen ingenting om och den är också mkt svår att mäta.
Jag minns debatten om de förtidigt födda som vi stoppade i sond för att de ska få näring, men där sonden var gjord av PVC som innehåll mjukgörare (ftalater) som naurligtvis överförs till barnen. Sjukvården har inte varit bra på att ta hänsyn till dessa effekter. I upphandling borde samhället ställa krav på miljöbästa alternativ.
Den snabba teknikutvecklingen har de senaste årtiondena lett till att allt fler organiska kemikalier tillverkas och sprids världen över. Enbart på den europeiska marknaden beräknas 30 000 – 70 000 olika kemikalier vara i omlopp och totalt över 100 000 finns registrerade. Av dessa har knappt fem procent testats avseende miljö- och hälsoeffekter så om resten är farliga eller ofarliga vet vi inte.
Vi vet att fiskar och möss påverkas. Att deras fortplantningsförmåga ändras, att fiskar och groddjur kan bli två könade. Vi vet att tex kadmium på verkar njurar och ökar risk för benskörhet och även kan de cancer.
I miljösammanhang talar man ofta om försiktighetsprincipen. Den innebär att man tar det säkra före det osäkra och undviker ämnen som man tror är farliga, även om man inte vet hela sanningen. Det borde vara självklart när det gäller kemikalieanvändning men är tyvärr inte det.
1 juli 2007 trädde dock EU:s nya kemilag REACH i kraft för att om 15 år vara fullt genomförd. REACH blev urvattnad efter all lobbying från kemiindustrin, i 7 år fördes kampen och tack till alla som kämpande så att en del av de ursprungliga intentionern blev kvar. Alla kemikalier som tillverkas eller importeras i mer än ett ton per företag ska registreras och kemikalieindustrin blir skyldig att ta fram grundläggande information. Det handlar om cirka 30 000 olika kemikalier. Ett litet steg i rätt riktning men det behövs mer.
Det vi gör idag har stora effekter imorgon. Våra konsumtionsvanor har ett klart samband med kemikalieanvändningen. Vi kan alla göra något men det behövs också bättre samhälleliga spelregler för att försiktighetsprincipen ska gälla. Det behövs ökad kunskap men också spridning av det vi redan vet.